På tjuvjakt

Strax efter klockan två i natt vaknade jag av två "smällar" av trä som knäcks till. Snabbt upp ur sängen och på med morgonrock stack jag huvudet utanför ytterdörren för att ta mig en titt. Såg inget men helt övertygad om att något var i görningen så jag drog upp Hans ur sängen, fick på kläder och så gav vi oss ut med mobilen i högsta hugg redo att ringa polisen. Inga dörrar som stod på glänt, inga dörrar med knäckta dörrlister. Jag är så övertygad om att jag verkligen hörde det jag "hörde" men inte stämde det för den saken skull. Det hade varit så skönt om det verkligen hänt och vi fått minsta lilla signalament på tjuvarna. Då hade det kanske funnits lite hopp om att få fast dem och, om ints få tillbaka grejerna, så i alla fall att få dem fällda. Men det är också skönt att det inte va något. För det första för att ingen annan blev drabbad och för de andra att det kunde slutat illa (de som tog sig in här hade ju kofot). Får hoppas att det löser sig i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0